Sheila Åberg kom till Sverige från Sri Lanka när hon var åtta månader. Hon har alltid vetat om att hon är adopterad men har aldrig haft ett behov av att söka efter sin familj.

I tonåren, på en resa i Sri Lanka med hennes mamma, fick hon frågan om hon ville hälsa på sin biologiska familj men tackade nej. Hon kände att det räckte med att uppleva landet.

– Jag har haft det bra. Jag har haft en bra familj och bra vänner. Jag hade inte det behovet då.

Kände plötsligt att något fattades

Men för fyra år sedan när Sheila var 33 år så hamnade hon i en depression.

– Det var efter att jag fick barn som så många frågor kom till mig. Frågor som om jag hade några sjukdomar i släkten, vem mitt barn är likt och så vidare.

– Samtidigt som detta skedde så flyttade vi och jag fick för första gången i mitt liv tid att stanna upp. Och kände mig plötsligt väldigt ensam.

Först förstod inte Sheila vad dessa känslor berodde på och sköt alla problem på allt annat, men hela tiden kom hon tillbaka till sig själv. Efter ett tag insåg hon att det hon behöva var att leta efter sina rötter.

”My daughter, I miss you”

Hon fick då hjälp av både en person i Sverige och en person i Sri Lanka, att med hjälp av de dokument hon hade, söka efter sin familj.

– Det var många tankar då. Jag visste ju inte om de fanns vid liv, om de ens ville träffa mig.

Men Sheila hade tur och fick tag på sin familj. Hennes pappa levde inte längre. Utan hade dött i hjärtfel åtta år tidigare. Men i och med detta fick hon också reda på att hon hade hjärtfel i släkten.

Sedan fick hon prata med sin mamma i telefon.

– Min mamma kan inte så mycket engelska men hon sa; ”My daughter, I miss you, you are my angel”

– Jag kände verkligen att hon har längtat efter mig, varenda dag.

Fick reda på varför hon blev bortadopterad

Efter samtalet åkte Sheila ner till Sri Lanka. Det var en omtumlande och nödvändig resa.

– När min mamma för första gången gav mig en kram så kände jag att jag var hemma. Sedan såg jag min syster, hon var så lik mig. Likheten gjorde så mycket. Det är så svårt att förklara alla känslor.

Sheila fick också reda på att hon egentligen inte skulle bli bortadopterad. Men hennes bror var i svältnöd och mamman var tvungen att lämna bort Sheila för att kunna rädda hennes bror.

– Jag brukar säga att min mamma räddade mig och att jag räddade min bror i och med detta. Det är ju det som det går ut på. Hon räddade mig när hon lämnade bort mig, bara för att hon älskade mig. För att jag skulle få det bättre.

Sheila stannade i landet i sju dagar men efter bara tre månader åkte hon tillbaka för att hälsa på igen och för att hjälpa till.

Fick du ut det du ville av att träffa din biologiska familj?

– Ja, jag hade en bit som fattades mig. Idag ser jag mig själv på ett annat sett.

Skulle du rekommendera andra att göra en återresa?

– Jag skulle aldrig rekommendera det. Man ska göra det om och när man är redo och mogen för det. Det är upp till var och en om man kommer till det skedet i livet. Jag ville ju exempelvis inte det när jag var tonåring. Då hade jag inte det behovet.

Fakta om Sheila Åberg

Ålder: 37 år
Bor: Edsbyn
Familj: Sambo och son på sju år
Jobbar: Pluggar, jobbar på ICA och föreläser om sin resa och adoption
På fritiden: Driver bloggen Sheilaaberg.blogg.se där hon skriver om sin resa till sin biologiska familj i Sri Lanka